Wilmer

Härom natten vaknade mamma av att jag ropade. Jag hade "krypit" ner till sängaveln i fotändan men när jag kom dit lyckades jag inte vända tillbaka och ta mig till kudden igen.
Det där med att kalla det krypa är inte riktigt sant, men jag tar mig fram på lite olika sätt i alla fall och jag övar envist. Idag gick jag lite utmed ryggstödet i soffan, fast jag tror inte att jag kommer att vara redo att gå på riktigt än på ganska länge.





I lördags var vi hos Anders och Emma och hälsade på för Anders fyllde år. Det var roligt att träffa dem.
I söndags kom farmor och farfar hit och jag blev kramad av dem i några timmar.

Kram
Wilmer