Wilmer

Allt är bara bra med mig och familjen. Jag äter så mycket jag kommer åt, är ett riktigt matvrak.
Jag börjar bli riktigt stadig i nacken nu, om bara någon månad kan jag kanske sitta i bumbon och se lite mer än vad som händer runt omkring mig.
Jag, mamma och Holger sov i stan mellan torsdag och fredag. Vi var där och hämtade microvågsugnen och lite annat. Vi hann också med att hälsa på farmor, farfar och mormor.
I bilen hem från Norrköping var jag sur och skrek så jag nästan tappade rösten. Mamma fick stanna bilen och ge mig lite mat och krama mig lite, då kändes det bättre.
Nu är vi hemma hos pappa och husdjuren i den friska luften.



Många kramar
Wilmer